Jag & Musiken
Ända sen jag var liten skit har jag levt för musik. Redan som liten skit stod jag med blöjan på dagisets stora scen och gjorde Europe med de andra grabbarna till ”The Final Countdown” .. Tror tom att det ska finnas en film på detta någonstans.
Under mellan/högstadiet lirade jag själv gitarr och skrålade i diverse band och spelade desuutom in några feta hits som bl.a kom med på fritidsgårdarnas samlingsplatta ”The Farm” i Östersund under 90-talet.
Slutade dock med musiken själv när högstadie övergick till gymnasium, men en veckar dag (inom kort) kommer jag hyra nån liten lokal och köpa mig ett skönt trumset och en PA-anläggning som jag kan sitta och slå på \m/\m/
Förutom att jag gestaltade Joey Tempest på dagis kom jag i kontakt med hårdrocken i slutet av 80-talet då en klasskompis storebror lyssnade på Metallica och själv kunde många av låtarna på gura. De större grabbarna i kvarteret var på den tiden de stora förebilderna så eftersom dom diggade Metallica, var man ju tvungen att göra det själv. Sen den dagen har hårdrock i allmänhet och Metallica i synnerhet följt mig genom livet.
Så ett par konserter har det blivit. Ett axplock av vad jag hunnit med:
- Metallica (5 gånger)
- Iron Maiden (3 gånger)
- Mötley Crüe (1 gång)
- AC/DC (2 gånger)
- Avenged Sevenfold (1 gång)
- Slipknot (2 gånger)
- Bullet for my valentine (1 gång)
- In Flames (2 gånger)
- Hardcore Superstar (5 gånger)
- Backyard Babies (4 gånger)
- Hellacopters (2 gånger)
- Motörhead (1 gång)
- Mustasch (3 gånger)
- Kent (6 gånger)
- Lars Winnerbäck (6 gånger)
- Slayer (2 gånger)
- Sonic Syndicate (4 gånger)
- Children Of Bodom (1 gång)
- Sahara Hotnights (2 gånger)
- Iggy Pop (1 gång)
+ en heeeel del massa annat som man springit på när man vart på festival, följt med någon på konsert eller gått på ”bara för att se”. Lever för musik och helst live. Känslan av att stå svettig bland tusentals andra fans som sjunger högre än bandet låter är obeskrivlig. Ta den ifrån mig eller ta mitt liv!
Metal up yor ass! //Svezze
